Ja, glatt springer jag in till vardagsrummet där 2 med körkort sitter.
"såååå.. vem ska köra mig till affären" sa jag, och mamma va villig.

"jag kör dig dig efter det här är slut.. (2½men) sätt på dig kläder sålänge"
hur vågar hon... där stog jag ändå helt täckt och glad. varför klaga på min vackra outfit? jag förklarade vackert för mamma att jag inte är någom slav till fashion! men nu ska jag byta om ändå... :(

hejdå brorsans blåa badrock, det är inte ditt fel, det är omvärlden som är så hård.
/Cindy